Din utbildning förändrar ditt liv


Utanför är världen färgglad, men det har den inte alltid varit... 

Ända sedan jag började på Samhällslinjen har jag förändrats som person. 
Jag upptäcker nya sidor hos mig själv gång på gång, och jag lär mig så himla mycket om andra också- och om min omgivning överlag. 
Jag har börjat tänka mycket mer och har börjat skriva dikter igen och har även börjat gå på något som heter poetryslam- ett evangemang där unga poeter träffas och visar vad de går för, något som är öppet för alla. 
Trots att jag aldrig (ännu) ställt upp själv så älskar jag det! 
Det känns som man är en del av något större med folk man aldrig träffat förut. Love it♥ 

Förutom att börja skriva dikter har jag som sagt börjat tänka mycket mer. 
Jag tänker som mest när jag cyklar till och från skolan. 
Varje dag passerar jag lasarettet- en fruktansvärd plats jag ogillar så himla starkt. 
Redan när man passerar den stora, läskiga byggnaden ridandes på sin cykel mår man dåligt. Färgen utstrålar sorg och elände och stängslet högt där uppe på taket påminner om alla dystopier jag läser just nu. 
Det finns även få balkonger här och var. Grått. Överallt. 
Här och var har någon gjort ett försök att lätta upp stämningen, sätta färg på något som alltid kommer förbli grått- ett försök dömt att misslyckas. 
Blommorna i de grå krukorna har för övrigt vissnat sedan x antal veckor tillbaka. 

Det är sånt man plötsligt börjar tänka på när man är ute och cyklar 35min om dagen. 
Jag kommer förmodligen återkomma till mina flummiga och ibland lite djupare tankar senare. 
Och- hurra!- jag ska försöka blogga igen. Har saknat det lite, får se om jag lyckas parera det med alla läxor och prov vi har nu (suck). Hejdå på alla fina männsikor där ute som hittat hit!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback