När vi ändå är inne på gymnasie spåret: 
Jag har märkt en sak, som skrämmer, chockar och som samtidigt gör mig så fruktansvärt lycklig!
Vad har jag märkt då? 

För ca. en vecka hade vi en filosofi-redovisning. 3-4 veckor innan redovisningen hade jag börjat må dåligt pga denna och fick ångest flera filosofilektioner då jag trodde det skulle bli min tur. 
Men på något sätt lyckades jag lura min nervositet- och jag är så himla tacksam för det! 

Det var onsdag- veckans längsta dag. Eftersom jag skulle gå i skolan så länge så tänkte jag att jag skulle ta något bekvämt på mig och tänkte inte alls på min klädsel. I förbi farten på väg ut genom dörren drog jag med mig redovisningsmaterialet- och tur var väl det. 

Jag hade ingen aning att jag den dagen skulle stå inför 33 personer och läsa ett tal.
Ingen blekaste aning. 
Kanske var det därför jag tyckte det var så himla roligt också. 
Jag njöt av att stå där framme. Njöt. 
Jag har aldrig varit med om det innan. Jag har alltid hatat att redovisa. Men det gick bra och jag är så nöjd nu i efterhand♥ 

Jag tycker det är jobbigt att vi har så himla mycket redovisningar innan jul (och FN:rollspelet efteråt) men jag får väl försöka lura nervositeten igen.

Ibland blir det inte som man tänkt sig och det förändrar en hel dag, och allt som händer därefter.